Udenfor har vinden lagt sig

Alla var vi väl mer eller mindre hemkära som barn. Vår eventuella frigörelse som vuxna avgör om vi fortsätter i samma spår. Flyttar du runt en del, blir du mer tolerant – det är min erfarenhet.

När jag gick i 4-5:e klass skulle vi läsa danska. Det var fruktansvärt! Alla regler och all känsla jag hade om språket fungerade inte längre. Danskläsningen kändes som ett attentat på allt det vi kunde. Suck och stön! Vad skulle man använda danska till? Ointressant!! Det hjälpte inte att Lasse Holmqvist på TV pratade om vår stora nordiska familj.

Nu har jag lugnat ner mig. Kanske har det hjälpt att jag har bott i Danmark i över tjugo år. Och jag har ”övertagit” Lasse Holmqvists språkvårdande roll och säger numera till folk: ta det lugnt och försök, låt bli att tala engelska… det är inte så svårt med danska.

Så kan det gå…

Du kan pröva din egen attityd genom att läsa följande lilla stycke. Men vem har skrivit det? Gissa!

fjorde

Den dag jeg frygter mest er når de enkle ting bliver meningsløse. Jeg ved, det er sket, når fanfaren i ”Maden står på bordet!” ikke længere opfattes. Jeg ved, at når serviettens kølighed mod læberne ved ”Velbekomme!” ikke længere gør indtryk og føles som et kys, er det forbi.

Vi sætter os ved bordet, og alt er som altid. Vi bryder brødet, hælder vin og vand op. Vi taler dæmpet, udenfor har vinden lagt sig. Jeg rejser mig, og vi tager sammen ud. Vi vasker op. Vi sætter ting på plads og fejer krummerne af bordet.

Vasen med blomster står nu, hvor den stod. Vi læser. Snart venter sengen og den lange nat. Jeg slukker og ser efter om dørene er låst.

Om natten vågner jeg og hører vinden, lægger hånden på dit hår og lytter til dit åndedræt. Falder i søvn igen, drømmer, vågner. Det er morgen.

Fint eller hur? Klaus Rifbjerg heter författaren och stycket kommer från diktsamlingen ”Udenfor har vinden lagt sig”. 

Kommentera

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS