En favorit – Gunnar Brusewitz

En av mina absoluta favoritförfattare, Gunnar Brusewitz, har skrivit fyra böcker (Vår-, Sommar-, Höst- och Vinterdagbok) som samlats i en volym (Fyra Årstider). 

Han både skrev och illustrerade på ett fantastiskt sätt (även om det blev fel i första meningen i boken).

FyrarstiderGunnarBrusewi26784_f

 

 

Ibland kan jag undra om allt jag läser är uppbyggande? som t.ex kriminalhistorier med död och elände, historier om seriemördare, biografier över diktatorer, skildringar av världskrig och mer elände. Eller kändisar som berättar om sitt liv… Ja, välj själv!

Här är en bok som handlar om en helt igenom god sak, nämligen Naturen. Jag vill påstå att du blir klokare och kanske (?!) en bättre människa av att läsa om: landskap, årstidernas skiftande uttryck, fåglar, växter, insekter, blommor, träd, sjöar och hav. Men också om personer (kända och okända) i naturen och litteraturen. Brusewitz har skrivit en slags naturens kulturhistoria som skildrar en tid före mobiltelefoner och internet – en analog och kanske mer oskyldig tid… 

Men, vad var det som Brusewitz hade missförstått? I första stycket i boken står det, i kapitlet Aning av vår:

Skaren är hård som cement och det skriker gällt om stavspetsarna. Skidorna lämnar knappt synliga spår efter sig, de klattrar fram för egen maskin tycks det, och även det obetydligaste nerlut betyder susande störtloppsfart 

Han menade nog betong, det är ju hårt. Cement är närmast ett pulver.

 

 

 

Kommentera

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS